Klockan åtta på morgonen kom en af pigorna in och frågade om de ej ville ha kaffe. Fem sömniga röster mumlade ett belåtet ja, den sjette svarade med en långt utdragen snarkning, som kunde tydas hur man ville.
— Låt oss få sex koppar kaffe, — bad Bella, som fortfarande agerade tolk.
Pigan nickade. Hon stod och betraktade deras upphängda klädningar med mycket intresse.
— Hvarifrån ha ni fått så vackra spetsar? — sade hon och petade om ryscherna kring hals och ärmar.
— Från Helsingfors, derifrån vi äro hemma, — svarade Bella.
— Jaså. När jag kommer i tjenst till Helsingfors, skall jag också köpa mig lika vackra spetsar, — sade flickan med ett längtansfullt tonfall i rösten, i det hon gick att hemta kaffet.
— Seså, nu ha vi gjort flickan fåfäng, — sade Lilli, i det hon eftertänksamt drog strumporna på sig. — Jag skall gifva henne en af mina ryscher till tack för nattqvarteret.